llouisejensens.blogg.se

Wooho. Klarade precis alla steg på körskolan. Så nu är det nära. Så nu är ett måste borta ur mitt liv (att övningsköra hela jäkla tiden). Ska försöka komma igång med teorin nu på allvar. Och mitt jädrans projektarbete, ångrar ibland att jag valde ett så stort. Känns som jag aldrig kommer bli klar.

Idag är sista dagen med min pappa på ett tag, han åker utomelands imorgon i två månader. Kommer sakna farsgubben.

Nu är min mamma påväg hit då jag tänkte att bjuda på lite gofika. I eftermiddag blir det lite doktorbesök, plugg och städning. Jätte skoj. Ska åtminstone krama på pappa litegrann.

Ikväll är det jag och min spotify lista. Försöker ta igen mig lite ifrån gårdagen som var riktigt lyckad. Vi firade en tös som just fyllt tjugo år.

Idag har jag inte gjort ett smack, legat inne hela dagen och missat den fina solen. Ska försöka göra något idag så ska ta hand om tvätten, plocka iordning här hemma och sedan lägga mig med en bok med tända ljus. Låter inte som jag, jag är ingen bok människa. Men känner att jag verkligen behöver ta det lugnt. Egentligen stod det plugg på schemat men det får vänta. Har inte riktigt orken här med mig ikväll.

 

Jag har ett projektarbete. Jag skriver en bok, och jag behöver all hjälp jag kan få. Och det nu. Så om du med för mycket fritid läser min blogg. Maila mig. Jag behöver dig. Du ska helst inte känna mig alltför väl då jag vill ha någon utomstående. Jag behöver åsikter. Beröm och påpekningar om förbättringar.

Hör av dig. [email protected]

 

Här sitter jag i min lilla lägenhet. Alldeles ensam. Jag har tända ljus och min laptop i knät. TVn  är påslagen och jag spelar "himlen är oskyldigt blå" men inte med något ljud. Istället lyssnar jag på min älskade spotifylista med alltförmånga godbitar. Åh vad jag älskar dig min käraste lista.

På fönsterkarmen har jag en rykande oboymugg från indiska, den rymmer säkerligen en halvliter mjölk. Men ännu mer oboypulver. Ja, egentligen har jag det nog ganska mysigt. Men ändå känner jag mig alldeles ensam.

Med mig som sällskap har jag dessvärre körkortsboken bredvid mig, ännu inte öppen. För jag har äntligen bokat uppkörningen så nu är det dags att börja plugga. Hur jag nu ska hinna med allt. Stress. Enbart stress.

 

Tänkte bjuda på min fina spotifylista för den som faktiskt är sugen på att lyssna. Spara den gärna, för personligen älskar jag den. (Det vore ju iochförsig konstigt om jag själv tyckte jag sparade dålig musik.)

Klicka -> Lugn skit

Nytt år och nya tag. Så står det nog på varenda blogg. Blicka fram mot det nya året och göra det till det bästa någonsin. Sådär underbart klyschigt. Men jag ska bryta trenden. För alla vet att vad vi än har för nyårslöften kommer de brytas (så småningom). Man kan inte bara besluta sig, man måste lära sig att förändra sig. Det sker inte bara för att lite fyverkerier syns över hela himmelen och att det är ett nytt år. Man måste ha vilja och tålamod för att göra en förändring. Så istället för ett förbannat nyårslöfte som jag från början tänkt att ha, så ska jag istället bestämma mig för hur jag ska leva. Inte, gå ner i vikt, träna mer, äta nyttigare, shoppa mindre. Detdär kommer ändras ändå inom sinom tid. Självklart vill jag allt dedär. Och jag ska försöka ta tag i lite träningsrutiner som jag faktiskt höll som nyårslöfte förra året, åtiminstone i sex månader. Sen kom den förbannade sommaren och jag hamna på latsidan. Men sanningen är, jag blev inte bara nöjdare med min kropp (jag kom faktiskt en liten bit, cirkus sju kilo tror jag det var). Utan jag mådde även så mycket bättre.

Så iår ska jag försöka göra mer av det som gör mig lycklig, och ingen annan. Det är ju trots allt jag som lever mitt egna liv. Så mina vänner därute, sluta fundera på vad andra tänker och gör det bara. Jag ska åtminstone försöka med det.