llouisejensens.blogg.se

Sitter soffan och är helt utmattad med Grease påslagen efter en heldag med Ehmma. Det har varit dålig uppdatering här men sedan sist har jag gjort högskoleprovet. Det gick ungefär lika dåligt som jag redan förutspått. Slöseri med tid, men nu är det gjort. Direkt efter det tog jag bilen till Frövi, åkte fel fyra gånger men till sist hamna jag rätt. Ett hus i skogen. Vi såg film, vi spelade monopol och vi pratade tills vi somna. Känns konstigt att ha en vän man knappt träffat som endå förstår vad allt jag säger.

När vi vaknade var det en riktigt mys-söndag och vi låg i soffan hela förmiddagen innan det var dags för mig att bege mig, jag åkte till Örebro och mötte upp Adam där vi tog en dag på Marieberg. Det enda jag handla var nödvändigt men tråkigt. Ni vet såntdär som man aldrig vill köpa, svarta jeans tillexpempel...

 

Jag har även hunnit träna endel och idag var jag ledig. Jag tränade på förmiddagen och åt sedan på som hemma, vi åkte sedan till marieberg och ikea. Köpte tre toppar och julduk, jultomte och lite till. Mysdag på hög nivå. Nu har jag landat i soffan och inväntar Adam. Jag längtar något förfärligt till julen!

Fredag förmiddag och jag är ledig. Har hela dagen försökt beställa en iPhone 5s men inte lyckats då min pappa står på abonnemanget, typiskt. Så nu ska en överlåtelse göras så jag kan bestämma och ringa själv för att ändra i mitt mobilabonnemang.

För övrigt lyser solen idag igen och hösten känns vacker för första gången. Om tio minuter ska jag möta Marcus på stan för en brunch. Han har dock inte svarat på mitt SMS så det blir nog senare (svälter ihjäl).

Imorgon ska jag göra högskoleprovet, inte öppnat något som liknar en skolbok sedan studenten så kommer antagligen gå värre än sist, och det vill jag inte ens prata om. Ångest.

Dessutom spelar Daughter i Stockholm i november, jag är LEDIG och biljetten kostar 180kronor. Jag gråter blod att jag inte har någon att åka med. Behöver lite lycka i denna gråa vardag.

 

Känner att min blogg är sååå tråkig, funderar på att ha ett ämne och inte min vardag. Jag vet vad som är det mest vettiga och jag är "specialist" på. Men frågan är om jag vågar, jag pratar såklart om min ohälsa. Och om det finns intresse för det ämnet. Ja det är värt en tanke.

Ny dag och sista arbetsdagen för denna vecka, jag känner mig gladare än någonsin och jag vet inte om det är positivt?  För när man är på toppen är man så nära att falla till botten, men ska försöka ta vara på detta glädjetjut jag känner idag. Solen skiner och imorgon är det helg. Jag har en tendens att vara ovanligt lycklig eller ovanligt olycklig, visst låter det knäppt? Men som jag nämnt tidigare, jag är svartvit.

Idag snoozade jag igenom en timme och drömde att jag var mamma, det var underbart så ville inte vakna upp till verkligheten. Jag får ju ta vara på dessa stunder då jag vet att jag varken är mogen eller redo för barn än på flera år. För övrigt var jag hos min nya doktor som jag enbart kände "DU KOMMER RÄDDA MIG" fantastisk känsla. Kunde inte gjort bättre än att byta läkare. Och efter det hann jag på tio minuter ta mig till gymmet och hinna till crossfit-passet där även Rebecca var. Ja ni hör ju, allt bara klaffar i perfektion. Så ett crossfit-pass fick det bli och jag är alldeles perfekt matt i kroppen. Men nu måste jag kila iväg på ett 14,30-21,00 pass.

Här sitter jag med träningsvärk från gårdagens crossfit. Jag avbokade pumpen med stor ångest. Kommer alltså inte hinna träna något denna vecka då jag jobbar kväll.

Kommer även få avboka morgondagens träning då farbror doktor ringde nu och bokade en tid med mig, det känns bra och värd en timmes träning. Helt klart. Och nu tänker ni, vadå dubbelmoral? Med tanke på mitt tidgare inlägg. Jag säger inte att detta inte påverkar mig, och somsagt, i ärlighetensnamn tränar jag för min egen skull. Inte för någon annans. Jag tränar för mitt egna psyke, och att jag kan unna mig något gott utan denna jäkla ångest människor får. Jag kan unna mig det då jag vet att jag tränar. Självklart vill även jag ha en idelkropp, men jag tycker inte det är värt allt som det tillkommer, självklart blir man lyckligare med en kropp man kan älska sig själv i. Men man får inte glömma bort att leva också. Jag tränar som sagt för det är såå skönt och för mitt egna psyke. Testa det och sluta kroppshetsa. Det faller på plats. En stadig kroppsförändring stannar kvar, medan om man rasar i vikt och sedan lever "normalt" igen så får du tillbaka det gamla igen lika fort. Tro mig, jag har själv testat och ser det dagligen på människor i min omgivning.

Det är inte konstigt att man får dålig självuppfattning när allt kretsar runt träningshets, matlagningstips och allt som handlar om hälsa och skönhet. Självklart är det viktigt att äta rätt och motionera. Men att det står om det överallt, man kommer aldrig undan det. Det är inte konstigt det finns ätstörningar. Hetsen för idealkroppen finns överallt. I tidningar, reklam, överallt! I min solotidning jag köpte (köper nästan aldrig tidningar då jag för det mesta inte är intressrad av kändisar, mode och månadens "inne". Men jag kom inte undan, flera stora uppslag med "Så får du den perfekta kroppen" "Tio tips för dig som vill träna och få reslutat". Varför ska det vara så tabubelagt att älska sig själv så som man är?

I söndags hade jag planer, stora sådanna som jag såg fram emot. Något jag kunnat leva på i säkerligen en månad. Men det blev inte av och jag låg hemma och var bakis och åt ostbågar. Har äntligen fixat lite med pappa här hemma, vi har hängt upp en rullgardin, tagit bort sladdar som legat över hela golvet och bärt ut min diskmaskin.

Nu ska jag äta frukost och läsa i min tidning som jag knappt orkat öppna. Sedan blir det träning med Emina, crossfit står på schemat. Sedan blir det jobb  14,30-21,00.

Höstmiddagen med italienskt tema blev storartat. Det var god mat och jätte trevligt att träffa mina såkallade släktingar. När klockan tickade iväg var jag tvungen att bege mig och hämta upp Emina, vi handlade lite snacks på maxi och fixade oss. Lite senare begav vi oss hem till Ellen där två andra töser väntade.

Väl ute på Statt var det väldigt folktomt och jag knipsa något band runt armen som jag nu tre dagar senare fortfarande har sax märken ifrån då vi försökte få loss det.

Lyssnar på Melissa Horns nya album medan jag ligger i sängen, ljusen är tända och jag är alldeles perfekt utmattad i benen. Körde ett indoor-pass med Rebecca för att sedan bege oss hem till mig. Där lagade vi mat och såg på Idol, samt färgade mitt hår lite mörkare. Har inte ens fönat håret, eller tittat mig i spegeln sedan jag kom ur duschen (?). Haha, tar chocken imorgon när jag vaknar istället.

Efter en myskväll med henne fortsätter jag med mig och Nala, vi myser i sängen till musiken och läser lite tidning. Inatt kommer Adam sent för att krypa ner, så speciell känsla att somna själv och vakna brevid någon. Eftersom han oftast kryper ner utan att jag märker det. Ska bli skönt att äntligen ha en sovmorgon tillsammans, minns inte senast vi hade det.

Imorgon vankar lördag, veckans höjdpunkt. Då blir det middag hos lossasfarmor, och sedan utgång med Emina och Ellen.

Idag är en bra dag, imorgon är det fredag och jag känner mig glad. Ehmma fyller tjugo så jag åkte dit direkt efter ett 7.50-16,35 jobbpass. Där hade vi kalas med gott att äta, paket och ballonger. Hon fick en Pretty Little Liars DVD av säsong 1 av mig idag. Tidigare (två veckor sedan kanske) fick hon de andra presenterna. Vi båda är så ivriga. Då fick hon mest fin till lägenheten.

Nu ska jag om 50minuter köra ett pump-pass med Rebecca. Så det är snart dags att byta om för att pallra sig iväg.

Sen om någon har några önskemål om vad jag ska blogga om så kan ni alltid säga/skriva det till mig. Jag vet inte vad ni vill läsa.

 

 

 

Jag har tagit extremt lite bilder på den senaste tiden, jag vet inte varför. Och alla med min kassa mobil-kamera. Så jag slänger upp dessa nu tänkte jag nu när jag äntligen fört över dom till datorn. Och bara lagt ett svart-vit lager ovanpå. Hur kul..?

 

Nu sitter jag i soffan efter ett besök med fina Emina, som jag bjöd på lite mat och en trevlig pratstund. Sågs även igår då vi åt fruktsallad till kvällsmat, åt något enormt. Och självklart drack vi te, ljuspunkten med hösten. Nu funderar jag på om jag ska orka pallra mig till gymmet för en springtur på bandet eller ej, har träningsvärk sedan igår men jag har inte mycket bättre för mig. Skulle vara skönt och slappa men blir så rastlös.. Beslutsångest är ju ett ord som passar in på mig.

Lyssnar på The xx och kollar lite på nätet, hamnade på en sida där jag klickade hem en bok helt gratis, med enbart frakt på 24kronor. Den heter "Ibland finns det inga enkla svar". Hittade en recension om den så jag var helt enkelt tvungen. Det är intervjuer och berättelser från personer som är drabbade, psykologer, lärare och anhöriga till människor med ätstörningar, självskadebeteende och andra psykiska sjukdomar. Jag är väldigt förväntansfull och väntar på nålar på att få hem den. Om även du är sugen på att klicka hem denna gratis bok finns den här.

 

Sitter och äter müsli och en äggmacka till säsong ett av one tree hill. Laddar för ett indoor walking-pass om lite mer än en timme. Efter det kommer Emina hit för fruktsallad, ska bli skönt att ses. Inte träffat henne på flera veckor nu tror jag. Tror hon har endel att berätta efter sin London-resa.

Sitter och lyssnar på klassisk musik, man blir så lugn. Det är faktiskt skönt. Och då tänker jag också på min fina kusin, Tove. Blir automatiskt en tanke på henne.

Gårdagen var ungefär lika hemsk som lördagen och jag känner att jag behöver en hjälpande hand. Eller kanske mer än så. Jag förmodar så. Hösten är alltid en dålig årstid men nu börjar det stegra i kaos.

Jag har ätit en måltid jag lagat med omsorg till mig själv, och ska snart byta om för att åka ner och träna. Kanske är det precis vad som behövs. Fysisk utmattning. Jag hoppas det.

Det som skrämmer mig som allra mest är hur fort det kan vända. Jag vaknade på ett strålande humör med förväntningar på dagen. Men det kan alltid vända så fort, jag blir så himla rädd. Gårdagen blev till en mardröm värre än någonsin. Men jag kämpar, fan vad jag kämpar.

Idag blev det en Marieberg-tripp med mamma och syster. Försöka komma på bättre tankar, så jag tröstshoppade ett par skor och två toppar. Jag blev nöjd. Nu sitter jag i mjukiskläder och lyssnar på bästa City and Colours live-album. Så skydundransbra.

När jag samlat ork har jag tänkt att städa vilket jag gjorde igår (har en tendes att aldrig ta reda på mig så det blir en röra innan jag ens varit i rummet). Och medan jag gör detta ska jag ha på en film u bakgrunden, jag älskar det. En film jag kan varendea replik på. Det får mig att inte känna mig så förbannat ensam.

Och när jag är klar ska jag sätta på lugn musik, tända ljus och börja läsa en bok. Riktigt höstmysa. Och imorgon ska jag komma igång med min träning som jag halkat efter med, måste sluta skjuta upp saker och ting.

Idag är det lördag, det är helg och jag är ledig. Idag är en bra dag. Jag ska strax hoppa in i duschen för att sedan möta upp Ehmma på stan där det är marknad, ska bli mysigt att ses och jag saknar henne en gnutta. Förutom att solen skiner så sitter jag och saknar min farbror Marcus som jag inte sett på ett bra dag, funderar på att boka ner ett tåg till Göteborg för att besöka honom lite. När jag spenderar tid med honom går det inget annat än le. För han vet mina djupaste hemligheter och han vet precis vad jag tänker. Det är det som är så bra, jag behöver inte  säga någonting, han vet ändå.

Nu ska jag dansa till glad musik, diska frukostdisken och skura golvet så det känns fräscht. Igår kom min nya parfym jag köpt, så nöjd. Längesedan jag vaknade på ett sådant strålande humör. Kanske är det Håkans glada låtar som hjälper mig på traven. Vill på Håkan konsert ikväll. Det är vad jag känner för. Ikväll ska jag på ett femtioårskalas, det är ju nästan samma sak(?) Kan lossas att det är Håkans kalas, då hade jag berättat för honom att när han spelas i min lägenhet skiner alltid solen och att han brukar rädda mitt liv. Då hade han klappat mig på axeln och lett sitt allra största leende.

Nä nu ska jag köra igång, skriver inget vettigt, men vad gör det om jag mår bra, det är det här ni borde vilja läsa. Osamanhängande meningar. För när jag är glad tänker jag inte. Men nu ska jag sätta fart så jag kan krama om min bästa vän snart.

 

 

 

Denna vecka har jag jobbpassen 12-21, en skön sovmorgon men hela dagen förstörd. Har dessutom tänkt varenda morgon "Idag ska jag ta en härlig springtur" men vaknar till regn och vind. Blir så deprimerad av detta. Blir verkligen enbart ligga inne de första timmarna för att sedan åka till jobbet.

I måndags var jag i vilket fall ledig, så jag tog mig till Örebro för att hälsa på fisen, vi åt brunch och åkte till Ikea. Mot kvällen åkte jag och mötte upp mamma på USÖ där det var någon slags föreläsning, det var helt sjukt vad skönt det var. Påvägen hem hade jag med mig lite hopp i bagaget och en evig längtan. Vill flyga fram ett och ett halvt år i tiden då det entligen är min tur att bli frisk.

 

 

 

Här ligger jag med mysiga sockor på mig och en katt spinnandes tätt intill, lyssnar på svensk musik med olika ljuslyktor tända och önskar jag vore en aning lyckligare. De senaste kvällarna har jag tänkt negativa tankar, grävt ner mig i olycka och även idag fortsätter jag. Men imorgon ser jag ett ljus, då vankas det övernattning i Örebro med en fin tjej från gamla klassen. Ska bli toppen-kul och fint.

Jag har en känsla i min kropp just nu som skriker förändring. Gör något, nu! Jag vill antingen ändra något i mitt liv, skapa något stort eller göra någon skillnad i världen. Möjligtvis boka en resa.

 

Jag har mycket tankar ikväll, vad har jag för framtidsplaner? Inga. Jag vill göra så mycket som ung men ändå bli stor nu direkt. Jag vill bli vuxen. Jag vill bli utbildad nu direkt så jag kan skaffa barn och en familj, någon som älskar mig till fullo och en vardag med massa liv. Min vardag är grå och enfärgad. Jag har ett jobb nu som jag inte vet hur länge jag kommer stanna på eller vad jag ska göra i framtiden. Det skrämmer mig.

Jag tittade lite på arbetsförmedlingen, är lite inne på att vara vikarie på grundskolan. På skolor är det liv och jag älskar fart. Jag vill skapa förändring. Jag vill göra nytta.

Resa och volontärarbeta? Spara ihop pengar och resa till coola platser med en fin vän? Skriva en bok om mitt liv, gå ut med vem jag är och sedan lära andra om vissa svårigheter i livet? Eller bara dra till Göteborg? Skapa ett helt nytt liv, precis som jag själv vill ha det? Jag vill så himla mycket men endå vill jag ingenting. Jag är rädd och jag behöver vägledning.

 

Jag antar att jag behöver göra ett stort drag här i livet, riskera något. Spänning och förväntningar. Men jag tror att ju mer jag funderar ju mindre kommer jag att göra. Jag är impulsiv och handlar gärna innan jag tänker, då är då jag gör de stora sakerna i livet. Men denna gång har jag tänkt att fundera innan jag gör, för att vara säker. Men oftast blir det ingenting då. Kommer nog sorgligt nog sluta med att jag inte gör någonting utan stannar där jag är nu. En jävla förlorare.

Ett tag sen sedan sist ännu en gång, när man halkar efter blir det som en börda istället för något kul, ett sätt att lätta känslor och tankar på. Så sedan sist (hur tråkigt är inte detta?) har jag:

♡ Jobbat i massor, hela tiden och dygnet runt.

♡ Lyssnat på Håkan Hellström, City and Colour och Veronica Maggios nya låtar.

♡ Åkt tåg till Malmö och spenderat min lång-helg med min kusin.

♡ Blivit extremt full (ångest)

♡ Shoppat upp alla pengar med mamsen på Marieberg.

♡ Idag har jag bakat cupcake, kladdkaka och köpt bullar som jag bjöd Ehmma på.

♡ Kollat hjärtat hos vårdcentralen i mer än två timmar (Var lagom irriterad i slutet, ville bara hem.)

 

Sådär, då var sammanfattningen gjord och jag kan andas ut. Nu är det som vanligt. Ingen börda utan det är dags att ta tag i detta.