Thrasher.
Med tårarna rinnandes ner från mina kinder ligger jag här, på det kalla golvet. Det är varken första eller sista gången. Jag varken kan eller vill se sanningen som visas mellan mina fingrar. Jag skriker, men ingen hör mig. Det inom mig har tagit över min kropp, igen. Jag kan inte stoppa det. Det river inuti mig och jag kan bara låta det göra det, att kämpa emot ger ingenting. Bara utmattning.
- Varför kan ingen se eller höra mig?
Jag kommer att börja ha rubrik på mina inlägg på den låt som spelas just precis när jag loggar in på blogg.se. Kan ju bli ganska kul, inte sant?
Bilden är från filmen Girl Interrupted.