Slow and steady.
Tiden rinner iväg och jag vet inte vad jag lägger min tid på egentligen. Nu är jag nyhemkommen från jobbet, doktorbesök och slutligen en pappa titt.
Min pappas kattunge fick igår sent en kattunge som föddes död, jag var alldeles besviken och jag grät en skvätt. Satt sedan länge stirrandes och hoppades på att hon skulle väll kunna trycka ut en till åtminstone. Minutrarna och timmarna gick och slutligen bestämde jag för att krypa ner hos mig, kunde inte fokusera på annat än den döda katten. (Jag vet att jag är töntig men hade sett fram emot detta i en evighet). Sedan bad jag min pappa smsa mig om det skulle komma en till. Mobilen låg orörd hela natten och jag låg vaken i stort sett hela natten, och när jag väl sov drömde jag om kattungar. Jag var alldeles insnöad på detta. Men slutligen ringde min pappa mig sex på morgonen (!!) och sa att en liten kattunge kommit ut flera timmar senare. Snacka om lyckan inuti mig, kunde inte somna om för det senare.
Har sedan med min impuls (?) köpte lite träningsmotivation saker. För alldele för mycket pengar. Ångest ångest. Men det är sån jag är, impulsiv. Men får hoppas det gör lite nytta, samt motivation. Köpte en bok om träning också. Så ska väll försöka komma igång på allvar, vet inte hur ofta jag säger detta.... Meen, har tränat varje dag denna vecka och ska träna idag och imorgon åtminstone, så lite positiv respons förtjänar jag allt.
