Hope there's someone.
Jag sitter med min randiga pyjamas, det är täta ränder med färgerna vit och grå. Jag tittar på mina tråkiga naglar och funderar på om jag ska måla dom. Mörk blå som nattens färg tänker jag. Kanske borde jag måla dom. Fokusera på någonting annat ett slag, låta tankarna vila på precision. Jag skakar av mig tanken och släcker alla lampor i min lägenhet, drar ner persiennerna så inga gatulampor eller stjärnor lyser igenom. Jag kastar ner mitt täcke på golvet med samma mönster som min pyjamas och lägger mig sedan på det. Låter tankarna snurra och försöker att inte att fånga upp någon utav dom. De skadar mig. De gör mig illa.
Min fina svartvita katt lägger sig tätt intill mig och spinner, en trygghet känsla far genom min kropp och jag klappar henne försiktgt. Där ligger vi ett tag, möjligtvis en timme om inte mer. Tårar rinner ner för mina kinder. Jag saknar dig. Så jag reser mig upp och tänder en lampa i köket, så att du ska känna dig välkommen. Jag vill krama dig med öppna armar medan du redan lämnat oss, omedvetet och utan vilja. Men lämnat oss det har du gjort för länge sedan. Jag har bara inte velat erkänna det för mig själv. Jag lägger mig sedan på täcket igen och ser hoppfullt mot köket. Kanske dyker du upp. Ikväll vågar jag hoppas.