Signs.
Nu vet jag!! Jag ska försvinna spårlöst och ingen ska få veta var jag befinner mig, jag ska skicka vykort på mina nära och käras födelsedag.
Jag ska flytta ut på landet med massa söta djur. Ja, det är så jag ska spendera mitt liv.
Kalla mig.
Jag har inga framtidsdrömmar vilket skrämmer mig. Jag har ingen aning om vad jag vill arbeta med, något jag vill göra innan jag börjar plugga, jag har inget mål med mitt liv. Jag sparar inga pengar fast jag kanske borde för framtiden, men allt är så omotiverande om man inte har ett mål. Jag vet inte om jag vill resa jorden runt, flytta till en annan del av världen, jobba med människor, med djur, jag vet inte ens om jag kanske skulle vilja bli astronaut. Jag vet ingenting.
Jag behöver någon slags dragning för önskningar, något att kämpa för. Just nu är mitt liv på repeat och det är det allra sista jag vill. Jag går upp på morgonen, jag jobbar några timmar, jag tränar, äter och sedan ser jag några avsnitt av en serie innan jag somnar. VARENDA DAG.
Ibland när man är ledig lyxar man till det med en utekväll med vännerna, köper något fint att ha på sig men annars är allt detsamma.
Jag önskar jag var målinriktad på något, om det så var något litet. Jag tänker varenda dag "nu ska jag ta tag i dethär med maten" men det blir aldrig av. För jag älskar att äta och det är väll det som får mig glad om dagarna. Min största kärlek i livet är mat, hur deprimerande?
Nej men jag skulle önska att kunna få fokusera på något, lägga ner energi på och sedan se resultat. Kämpa!
Nu har jag kämpat mig igenom det jobbigaste någonsin i livet och jag hoppas inte jag får liknande motgångar eller mål att behöva arbeta med.
Men nu är jag trött på denna gråa vardag och behöver ett mål.
Kanske ska jag spara varenda krona jag tjänar ihop, lämna Sverige alldeles ensam och utforska platser, eller kanske ska jag söka till skola där jag blir något oväntat eller kanske ska jag skriva en bok och försöka släppa den på riktigt.
Jag hittar ingen glädje men snart sparkar jag mig själv i röven innan jag blir galen!!
All of me.
Ibland är jag glad att det är just jag som blev sjuk. För jag är så in i helvetes jävla stark och jag har klarat mig ut levande och starkare än någonsin. Jag har fått så mycket erfarenheter som jag kommer ha användning för i hela mitt liv. 
Hör går jag alltså för sista gången (hoppas jag av hela mitt hjärta) från farbror doktor och jag grät i bilen påvägen därifrån.
Negativa handlingar och känslor kan föra med sig något gott. Man får aldrig glömma det. Det man inte dör av gör en bara starkare. Fem år av hat och ilska har gjort att jag uppskattar varje minut av mitt liv.
Och vet ni? Jag är faktiskt rädd. Förändring är läskigt men jag tror det här kommer bli sååå bra! Vissa människor har inte den viljan jag har att bli frisk bara för man är rädd för just det, förändring. Men jag är modigare än så.
All of me.
Idag är en dålig dag. Vissa dagar är sämre än andra och då går huvudet på högvarv. Och idag gjorde jag något åt det. Jag gick till gymmet, jag körde tre pass och gick sedan på löpbandet.
Älskar fysisk utmattning. De är så jävla fantastiskt. All negativ energi försvinner. Klumpen inuti släpper och jag kan andas igen. Helvete vad jag älskar att träna. Och satan va snygg jag skulle vara om alla mina dagar var såhär dåliga. Då hade jag tränat ihjäl mig. (Skämt åtsido)
Men som tur är så är våren här och den gör mig så förbannat lycklig. Antar det är detta gråa tråkiga regn som fick mig på vägar jag inte vill vandra.