All of me.
Ibland är jag glad att det är just jag som blev sjuk. För jag är så in i helvetes jävla stark och jag har klarat mig ut levande och starkare än någonsin. Jag har fått så mycket erfarenheter som jag kommer ha användning för i hela mitt liv. 
Hör går jag alltså för sista gången (hoppas jag av hela mitt hjärta) från farbror doktor och jag grät i bilen påvägen därifrån.
Negativa handlingar och känslor kan föra med sig något gott. Man får aldrig glömma det. Det man inte dör av gör en bara starkare. Fem år av hat och ilska har gjort att jag uppskattar varje minut av mitt liv.
Och vet ni? Jag är faktiskt rädd. Förändring är läskigt men jag tror det här kommer bli sååå bra! Vissa människor har inte den viljan jag har att bli frisk bara för man är rädd för just det, förändring. Men jag är modigare än så.