llouisejensens.blogg.se

(Nu kanske jag öppna mig själv lite väl. Men jag är så trött på att skämmas över mig själv och mina dumma val jag gjort i livet. Jag är den jag är, jag kämpar och jag är så jävla stark. Ni har inte en aning hur mycket jag kämpar varje dag. Och om jag inte är stolt över mig själv och accepterar mig för den jag är, hur ska någon annan då kunna tycka om mig precis hur jag är?)

Jag är allt gånger 10.

 

Jag hatar det faktum att jag har mer känslor. Jag har möjlighet att avsky en annan människa mer än man vanligtvis gör, och då har jag såklart även möjlighet att älska en annan människa mer. Jag har alla känslor mer än man vanligtvis ska ha. Jag hatar det. Jag är trött på att alltid ha överdrivna tillstånd. Jag älskar, jag hatar, jag skrattar, jag gråter. Jag vill inte vara svart vit längre. Jag vill vara grå. Jag vill kunna skifta i färg och inte bara se ett svar på allt. Jag vill kunna tycka att det är okej, lagomt roligt. Allt jag gör är i överdrift. Jag känner allt mer än jag snart står ut med. Vet inte längre var jag ska göra av mina känslor. 

Tanken på att veta att jag aldrig kommer kunna bli av med min känslighet skrämmer mig. Jag kan börja gråta av tanken att veta att jag aldrig blir det vi idag kallar normal.

Det var alldeles för längesedan som jag satt med min laptop i knät. Nu när jag är vuxen och har ett eget jobb samt ett hem att sköta känns det inte som jag har någon fritid. Men idag är jag äntligen ledig och ska på en fika om en timme med Marcus.

 

För övrigt känns livet lite ljusare den senaste tidien. Jag har bytt ut tumblr med svartvita depprimerade människor mot weheartit med glada ljusa färger och sommar. (okej självklart finns det ljusa bilder på tumblr och tvärssom, men inte de jag följer. Där är allt svart svart och en hel del ångestladdade bilder).

Jag har bytt hårfärg från röd till ljusbrun, jag har bytt ut mina svarta jeans till nya favoriter i jeansblå. Jag har bytt ut mörka skjortor till rosa koftor. Och jag har framförallt bytt ut svarta dagar och panikslagna nätter till glädje, träning och familj och vänner. Ja jag kan faktiskt säga det rakt ut. Jag kan tillochmed säga att jag mår bra. Jag ler och jag älskar livet. Och det är såååå förbannat skönt. Jag orkar tillochmed tänka på framtiden. Ingen är gladare än jag själv. 

 

Jag har även endel att se fram emot, tre konserter är bokade och jag är så taggad. Älskar musik och konserter (man går alldeles för sällan på det)

 

Jag är så taggad på livet, framtiden och allt jag kan göra nu när jag har ett jobb med inkomst.

 

Slutpladdrat om detta. Adjö. Nu ska jag fixa mitt nyklipptaoch såklart korta hår (det växer aldrig!!!!!!) och sminka mig.