Hope for now.
Jag är allt gånger 10.
Jag hatar det faktum att jag har mer känslor. Jag har möjlighet att avsky en annan människa mer än man vanligtvis gör, och då har jag såklart även möjlighet att älska en annan människa mer. Jag har alla känslor mer än man vanligtvis ska ha. Jag hatar det. Jag är trött på att alltid ha överdrivna tillstånd. Jag älskar, jag hatar, jag skrattar, jag gråter. Jag vill inte vara svart vit längre. Jag vill vara grå. Jag vill kunna skifta i färg och inte bara se ett svar på allt. Jag vill kunna tycka att det är okej, lagomt roligt. Allt jag gör är i överdrift. Jag känner allt mer än jag snart står ut med. Vet inte längre var jag ska göra av mina känslor.
Tanken på att veta att jag aldrig kommer kunna bli av med min känslighet skrämmer mig. Jag kan börja gråta av tanken att veta att jag aldrig blir det vi idag kallar normal.