llouisejensens.blogg.se

Jag jobbar och står i och livet är väldigt ointressant. Men tänkte ändå göra en liten uppdatering. Jag har väll i stort sett jobbat varenda dag. Men sedan sist har jag besökt fina Lina i Örebro på lite shopping och åt lunch tillsammans. Väldigt mysigt då vi knappt setts sedan studenten tror jag... Dessutom har världens finaste Bella flyttat in och hon myser med mig så mycket och det går inte att få nog. Har även hunnit med en fettolördag med bästa vännen, pizza, chips och naturgodis. 

I övrigt är väll allt som vanligt, jobbar, tränar och kollar på värdelösa filmer. Juni har dessutom inte varit min favoritmånad precis, TROTS världens finaste tatuering på benet, London och Håkan. Känner mig nästan bortskämd när jag inte lever på dessa stunder, inte ens lite. Istället är jag negativ och ångestladdad. Juni månad har varit en riktigt tung månad, känns nästan som 2013 vilket var min sämsta tid i mitt liv. Så himla orolig att fastna här. 

 

En timme på löpbandet gjort, samt ett pump-pass men jag är inte ett dugg lyckligare. 

Sommarens bikinisar kom med ett brev på posten, fullladdat med ännu mer ångest. 

Jag testade de idag framför spegeln och skådade min spegelbild. Jag hatade det jag såg, jag fick en klump inuti mig och jag svor. Jag ångrade att jag inte skött kosten under året som varit, utan låtit mig själv gödas med allt gott jag stoppat i mig. Jag har ätit och unnat mig mer än någonsin. Och idag, när bikinisen åkte på fick jag ju sota för det. Jag klämde i mitt fett, drog det bak så det inte syntes framifrån och inte ens då kände jag mig fin. Jag ville klippa bort bitar från min kropp och ju längre jag stirrade ju mer hatade jag.

Men sen slog det mig, varför skulle jag ens bry mig? Jag är lyckligare än jag någonsin varit. Att man äter och är glad, är ett gott tecken. Så varför skulle jag bry mig om hur alla andra ser ut? Varför borde jag bara inte älska min kropp. Så när jag intalat mig själv en stund och sedan gick tillbaka till spegeln kunde jag möta min blick och godkänna att det är såhär jag kommer se ut i sommar. Jag kommer knappast vara stolt, för vägen dit krävs mycket pepp. Från mig själv framförallt. Men jag är på god väg. För den finaste kroppen bärs faktiskt av den som gör det utan att skämmas. 

 

Egentligen borde jag publicera en bikinibild på mig, för att boosta. Men vägen dit är lång. 

 

Medan jag var i London läste jag ut två böcker, som båda var sjukt lättlästa och rekomederas. Men framförallt Wallflower. ALLA borde ge sig tiden att läsa den, den var gripande, fantastiskt fin och tycker man om filmen kommer man älska boken. Att man redan innan skulle sett filmen gör faktiskt ingenting då de är helt olika. Jag har haft den i bokhyllan i över ett år, påbörjat den mer än en gång men såfort jag gett den chansen på mindre än tjugo sidor var jag fast. Helt klart läsvärd. 

Jag har varit långledig och jag har inte tagit vara på det. Söndags-ångesten är här i sin vanliga ordning trots jag inte är bakfull. Nåväl. Fredagen (midsommar) var fin och den spenderades med världens bästa vän i Degerfors.

Finns inte mycket att säga mer än att jag helt klart är överlägset bäst på kubb och jag blev för full (som vanligt). Samt att det var en fin kväll och jag hade väldigt roligt. Fick med mig lite ångest dagen efter men det är väl så det ska vara, eller?

 

Idag har jag den vanliga bakisångesten. Men en aning värre än vanligtvis. Vet inte varför jag alltid ska få det. Blir trött på allt och alla och gräver bara ner mig under täcket. Idag däremot känner jag att jag avskyr alla människor som existerar (nästan), och där inkluderar jag mig själv också. Har börjat inse vad och vilka man faktiskt ska lägga sin energi på. och försöka stänga ut allt det som gör en negativ. Men endå glömmer man lika lätt och man fortsätter ödsla tid på sånt som egentligen inte är värd den. Slutar aldrig förvånas. Och det gör mig så jävla besviken.

 

Har bara suttit inne idag och kollat på Gossip Girl samt mys med kissemissar. Katter är verkligen fantastiska. När man har lite dödslängtan så livar dom upp en och man blir glad. Kan nästan krama ihjäl dom små hjärtanen. Har även kvalitetsfikat med pappa. Fått godaste teet med massor av honung. Något plus idag iallafall.

Längtar till imorgon eftermiddag då jag ska träna röven av mig och få ur alla känslor. Jag verkligen längtar. Bjuder på två fina bilder på mitt lilla hjärta som är min om ungefär en vecka.

Gick sedan själv och svettig och kollade lite på hm. Och självklart lyckades jag hitta något. (Nästan svårt att inte hitta något fint sedan dom gjorde om)

Nu sitter jag på sista lunch-rasten innan långhelg och midsommar. Inga spikade planer men jag gissar på en bra kväll ändå. Brukar oftast bli bäst när det inte är överplanerat faktiskt. 

Idag är jag så sjukligt trött, skulle tatuera mig idag (trodde jag) så sov extremt lite då jag drömde sjuka mardrömmar om det, samt pirr i magen.

När jag väl kommit upp idag och var framme hos tatueraren var det igår jag skulle varit där.... Såå sjukt segt. Men fick en ny tid redan nästa vecka, på hans semster. Får så dåligt samvete. Men inte riktigt mitt fel heller. Nåväl. Ska bli skönt när min uggla blir klar.

 

Idag ska jag jobba och jag hoppas jag blir piggare. Hitils idag har jag bara legat i sängen med mobilen och ödslat tid. Sånt ger mig ångest. Behöver städa, träna och vill köpa ett nytt vardagsrum på jysk. Ingenting av detta är gjort. Istället beställde jag ett bareminerals startkit och frisörschampo (hehehhehe). Behöver hålla i pengarna egentligen men lite lycka behövs.

 

Nu ska jag äta en liter jordgubbar och sedan åka till mamma där min syster har sin bästavän och pojkvän på besök för pannkaksmys. Hahaha. De kommer nog bli glada när jag kommer och våldgästar lite :)

För cirkus 1,5 vecka sedan befann jag mig i Göteborg. Vi åkte väldigt tidigt och jag åkte med min familj som likaså skulle till Håkan. Väl framme checkade de in och vi letade upp Farbror Marcus som skulle få en Håkan-biljett av mig i födelsedagspresent. Han visste det sen innan men blev lika glad ändå. Vi åt gott och sedan gick mamma, syster och Micke till sitt hotell och jag och Marcus gick till vårat. Vi duschade, lyssnade på Håkan (såklart) och började dricka. Vi gick ut och satte oss på en uteservering och sedan vandrade vi bort mot Ullevi. Extremt lång kö men jag var nöjd ändå. Håkan inom räckhåll och en massa jordgubbar. 

Koserten var mäktig och vi stod relativt långt fram halva konserten. Sedan beslutade vi oss för att gå bakåt där folket inte stod lika tätt och det var ett mycket bra val! Nu kunde vi köpa alkohol och dansa för fullt isället för att smådigga med huvudet lite grann.

 

När det var slut gick vi hem och laddade mobilerna för att fortsätta kvällen. Vi gick den dåliga gatan fram och vid varje pub gick vi in och vi tog en shot. När vi tagit den gick vi bara vidare till nästa. Sista drack jag med guld inuti och jag kände mig en aning bättre än vanligtvis.

 

Vi blev trötta och gick till hotellet. Vi fortsatte kvällen med kuddkrig, hoppa i sängarna och duscha med kläderna på. Sjukt bra avslut på en så jäkla fin helg. 

 

(Bilderna kom även nu i slumpmässig ordning)

 

 

Jag kan inte påstå jag är det minsta påsläst när det kommer till feminism. Men ändå har jag bildat en uppfattning som har påverkat mig negativt. Trots att jag är tjej(!!!) Jag har tyckt det känns så förbannat överdrivet då all uppfattning jag har fått är via sociala medier. Jag har suckat och himlat med ögonen. Och det är ändå ganska sjukt, eftersom de kämpar för våra(!) rättigheter.

Och likaså har jag tyckt att punkterna angående "Feministiskt intiativ" verkat ganska sjuka. Och det vet jag att jag inte är själv om då det var många som la ut hur sjukt det var lite överallt. 

Och eftersom jag inte är ett dugg insatt i detta så bestämde jag mig för att ta reda på fakta och inte bara på dessa sjuka åsikter. Så nu har jag lite kött på benen, men långt ifrån kunnig. Och plötsligt fattar jag detta. Jag skulle nog aldrig själv kämpa för det varje dag så som ni gör, men jag förstår nu. Jag tycker ni är så sjukt starka och jag tror inte jag kommer höja på ögonbrynen längre. Visst, självklart finns det fortfarande ganska mycket extremt som ni kämpar för. Och ibland för fel saker. Men jag tycker ändå ni gör ett fantastiskt jobb nu.

Tidigare störde jag mig på håriga armhålor som låg ute på nätet. Självklart väljer man själv var man rakar och inte. Men att det las upp var rätt provocerande, då männen ej lägger ut det för att väcka uppmärksamhet. Men det rör mig inte längre. För nu har jag fått svar på varför.

 

Jag tror det behövs mer förklaringar varför man gör si och så. För oftast om man ställer sig frågan varför så får man inget vettigt svar. Men nu har jag pratat med någon som är insatt och som verkligen hade argument för varför. Och det behövdes verkligen.  För självklart behövs jämställdhet.

En del av London-shoppingen.

 

Tänkte bjuda på lite Lonodn-bilder. Vi tog inte så många som jag hoppades men tänkte lägga in de vi tog. I London mös vi mest och gick runt, samt shoppade. Smäller bara in dom och de hamnar i slumpmässig-ordning.

För första gången hjälpte det inte att springa tills benen knappt kunde bära mig för att få bort den där känslan. Istället fick jag bara fortsätta och hoppas att svetten skulle blandas med alla tårar och att ingen skulle märka. 

Hälften av dom som kämpar går under och hälften av dom som älskar exploderar