llouisejensens.blogg.se

Sommarens bikinisar kom med ett brev på posten, fullladdat med ännu mer ångest. 

Jag testade de idag framför spegeln och skådade min spegelbild. Jag hatade det jag såg, jag fick en klump inuti mig och jag svor. Jag ångrade att jag inte skött kosten under året som varit, utan låtit mig själv gödas med allt gott jag stoppat i mig. Jag har ätit och unnat mig mer än någonsin. Och idag, när bikinisen åkte på fick jag ju sota för det. Jag klämde i mitt fett, drog det bak så det inte syntes framifrån och inte ens då kände jag mig fin. Jag ville klippa bort bitar från min kropp och ju längre jag stirrade ju mer hatade jag.

Men sen slog det mig, varför skulle jag ens bry mig? Jag är lyckligare än jag någonsin varit. Att man äter och är glad, är ett gott tecken. Så varför skulle jag bry mig om hur alla andra ser ut? Varför borde jag bara inte älska min kropp. Så när jag intalat mig själv en stund och sedan gick tillbaka till spegeln kunde jag möta min blick och godkänna att det är såhär jag kommer se ut i sommar. Jag kommer knappast vara stolt, för vägen dit krävs mycket pepp. Från mig själv framförallt. Men jag är på god väg. För den finaste kroppen bärs faktiskt av den som gör det utan att skämmas. 

 

Egentligen borde jag publicera en bikinibild på mig, för att boosta. Men vägen dit är lång.