The girl.
Du stod tätt bakom mig, jag hängde över staket och du hade dina armar runt min kropp. Jag var instängd. Men det skrämde mig inte. Tvärtom, jag kände mig älskad i din famn. Vi nynnade med hela publiken och jag blundade. Ögonblicket var så jävla vackert.
När Dallas Green kom tillbaka efter den traditionella "konserten är slut" så kom han med den mäktigaste låten i hela världen. Hjärtat stannade och tårarna rann. Kan ha varit det allra finaste och mest känslosamma ögonblick i hela mitt liv. Jag grät och du kramade om mig hårdare.
City and colour blir svårslagen. Men fan vad jag älskar 2014! Det verkar vara musikens år för mig. Har på två månader hunnit med Wakey!Wakey!, Ron Pope och City and colour. Jag har även Håkan Hellström inbokad i sommar. Fan vilket glädjerus jag får av tanken.