Aldrig mått bättre.
För mig är det helt orimligt idag hur man inte väljer att träna. Inte för att uppnå något sjukt kroppsideal utan för att vara stark och frisk. Till en början när jag börjat träna kunde jag tillochmed gråta för jag hatade att träna. Men min starka vilja tog mig ändå dit. Idag skulle jag aldrig klara mig utan att träna. Träning gör mig stark och jag känner mig piggare än jag någonsin gjort i mitt snart 20-åriga liv. Och den positiva känslan som far igenom hela min kropp efteråt är obeskrivlig. Jag skulle aldrig välja bort tränig pågrund av tillexempel tidsbrist. En timme på ett dygn är så lite som 4% och det handlar om prioritering. (Visst jag kanske kommer sluta, men idag skulle finns inte en tanke på det för det gör mig så förbannat lycklig.)
Skulle jag inte spendera så mycket tid på gymmet hade jag bara legat i soffan. Och både att inte bli fysiskt utmattad och ligga och se serier hade gjort mig galen. Förstår inte hur vissa klarar av det, jag blir alldeles för deprimerad. Kanske bara är jag som har så ohändelserikt liv som inte lyckas underhålla mig med annat..?
Men jisses vilken skillnad det är på mig idag än för nästan två år sedan. Jag grät i princip varje dag och slogs med dåliga tankar som jag ville ha ut ur mitt huvud. Nu minns jag inte ens sist jag mådde så dåligt? Jag överdriver nog inte ens om jag säger 10 månader.