Utdrag från livet.
Det är ju mindre än en vecka till allhelgona...
Han hade aldrig besökt sin pappas minneslund så han hade berättat för oss att det var dit han ville denna kväll. Vi alla åkte under tystnad. Det var tur att hans pappa inte hade en egen gravsten, för då hade vi aldrig hittat honom eftersom ingen av oss varit och besökt honom tidigare. Men vi visste vart minneslunden låg så vi gick dit. Hela kyrkogården lös. Jag tyckte det var så himla vackert. Jag tog hans hand och vi gick under tystnad. När vi väl var framme vid minneslunden satte han sig på huk. Han bad mig om en tändare och jag gav han honom den. Vi tände upp båda två ljusen som vi köpt. Han fick tända de båda och ställde omsorgsfullt upp dem på ett ställe där de syntes allra mest. Även om det redan lös hundratals ljus så utmärkte sig våra litegrann. Han ramlade ihop på marken av sorg. Jag hade aldrig sett honom gråta så..