llouisejensens.blogg.se

Idag tog jag en rejäl sovmorgon, har ju känt mig lite krasslig så jag sov till 10,30 och ringde sedan pappa. Startade dagen med mys-frukost. Han hade bakat bröd, kokat upp te och stekt ägg och bacon. Satt hos honom tills klockan blev ett och det var en väldigt fin morgon.

 

Låg sedan i sängen och lyssnade på musik och minuterna blev till timmar och plötsligt var det eftermiddag och strac efter fyra mötte jag upp Rebecca. Vi körde ett gympass, axlar och biceps och det var jobbigt. Åkte hem till mig, hon lagade mat och jag städade lägenheten. Såg film och bara fredagshängde.

 

Nu har hon gått och jag jobbar helg, börjar kvart i åtta imorgon. Ska alltså jobba varje dag fram till fredag nästa vecka nu. Nåväl, cash is king.

 

I måndags slutade jag relativt tidigt, då stack jag direkt till stan för en fika med bästa Farbror Marcus, pratade strunt och drömde om framtiden. Runt halv fem tog jag mig till gymmet och körde pump och grit plyo, fick väärldens halsont under träningen så direkt hem och dö i soffan..

 

I tisdags var jag ledig, men gick upp 5,30 för att ta mig till Stockholm med mamma och syster med hennes kompis Linn. Vi shoppade, åt och fikade i massor. En helt fantastisk dag och det var fint att umgås med dom. Kände mig däremot rätt krasslig hela tiden.. 

 

 

I onsdags jobbade jag igen och direkt efter jobbet laddade jag upp på apoteket för hosta, halsont och alvedon. Skulle sen på bio, cirkeln med Marcus. Trodde det var en film liknande Hunger Games, Twillight och divergent. Visar sig att filmen är en svensk ungdomsfilm. Hahaha, blev helt paff. Men det var väl kul det också.

 

Igår torsdags klippte jag mig, sov middag och spelade sällskapsspel i Degerfors. Haha, jag älskar verkligen sällskapsspel. Med andra ord. Bästa spelet!

Pratat ut ordentligt och mitt hjärta känns lite starkare och helare än på sistone.

Runt fem snåret låg jag fortfarande i pyjamas och insåg att slår jag inte slag i saken kommer jag förbli sängliggandes och så var denna bajshelg en fis i havet. Så jag skyndade mig upp och iväg för pump. Noll motivation och energi men skönt och komma ut. 

Fort hem och duscha sen iväg till Degerfors. Soffhäng med te och mjukisar och världens bästa vän. Trots sämsta söndagen kunde hon rädda den. (Love you) 

Nu ska jag lyssna på musik i sängen, med kissemiss och sova i mitt fina nattlinne. 

De senaste månaderna har varit fyllda med ångest, så det knappt funnit plats med någonting annat i mitt huvud. Jag förknippar allt med olycka, men äntligen börjar det ordna upp sig. Jag håller upp någon jävla fasad om hur glad jag är, och visst jag mår bättre. 

Men det känns som att ensamheten ibland tar över hela min kropp. Men jag vet att när jag kommer ur detta, kommer jag vara starkare än någonsin. Jag har lärt mig att det alltid finns ett ljus i den svarta tunneln, att om man bara kämpar lite till, tar en dag i taget så kommer det att gå. Tiden läker alla sår. Det är nästan helt otroligt hur stark jag blivit, jag är förvånad över mig själv. Jag har lärt mig att dämpa alla känslor, ta hand om dom och inte agera efter hur jag känner. Jag har lärt mig att tänka steget längre och blicka framåt. 

Men trots det gör det så ont, jag vet det. Louise sexton år behövde dig så jävla mycket. Men idag är jag annorlunda, idag är vi för olika, och det är det som skrämmer mig. Men trots allt är jag så jävla tacksam, och jag kommer aldrig ångra någonting. För du räddade mig varje dag.