"Forever"
De senaste månaderna har varit fyllda med ångest, så det knappt funnit plats med någonting annat i mitt huvud. Jag förknippar allt med olycka, men äntligen börjar det ordna upp sig. Jag håller upp någon jävla fasad om hur glad jag är, och visst jag mår bättre.
Men det känns som att ensamheten ibland tar över hela min kropp. Men jag vet att när jag kommer ur detta, kommer jag vara starkare än någonsin. Jag har lärt mig att det alltid finns ett ljus i den svarta tunneln, att om man bara kämpar lite till, tar en dag i taget så kommer det att gå. Tiden läker alla sår. Det är nästan helt otroligt hur stark jag blivit, jag är förvånad över mig själv. Jag har lärt mig att dämpa alla känslor, ta hand om dom och inte agera efter hur jag känner. Jag har lärt mig att tänka steget längre och blicka framåt.
Men trots det gör det så ont, jag vet det. Louise sexton år behövde dig så jävla mycket. Men idag är jag annorlunda, idag är vi för olika, och det är det som skrämmer mig. Men trots allt är jag så jävla tacksam, och jag kommer aldrig ångra någonting. För du räddade mig varje dag.
