llouisejensens.blogg.se

Nu var det ett tag sedan, har hunnit hända endel. Bjuder på bilder en annan dag som sammanfattar tiden, men kan ju berätta lite kort vad som hänt (ska försöka minnas).

♡ Varit i Örebro för att träffa saknade klass-brudar för en myskväll.

♡ Varit på min farbros premiär på bio i Karlskoga, din barndom ska aldrig dö ut.

♡ Shoppat (såklart).

♡ Fika samt lunchat med finaste Sofia i Örebro.

♡ Varit på min farfars fina begravning.

♡ Tränat och försökt se positivt.

♡ Jobbat väldigt mycket.

♡ Bokat Håkan biljet (!!!) vet inte om jag berättat det, men jag är såååå taggad!

♡ Varit på kalas.

 

Det är väll lite kort och gott, har jobbat i elva dagar med en dags ledighet, och ska iväg strax på ytterliggare ett jobb-pass 13.20-22,05, väldigt tungt pass så funderar på att försöka kompa hem. Men jobbar ju även så onsdag torsdag. Bara att hålla ut, för på fredag lämnar jag värmland och tar tåget ner till Malmö!!

Det viktiga är inte vem som ger dig den dyraste presenten, ger dig flest smickrande ord, håller om dig inför sina kompisar eller säger du är som vackrast när man är som mest ofixad, smsa gonatt och skriva att hon är finare än solen på himlen. Vad har det för betydelse? För att kunna skryta vilken fantastisk pojkvän man har? Det handlar om en tävling i slutändan och här ligger jag och är så jävla trött på det. Självklart vill man bli uppskattad, det har jag aldrig nekat. Men det är inte det som är huvudsyftet. Jag har sett så många bloggar, "listor" m.m om hur en kille ska vara och behandla sin tjej. Det är inte klokt. Hur ska vi tjejer behandla våra pojkvänner då? Just idag känner jag såhär, och imorgon kanske helt annorlunda, men just nu är jag trött på det. På alla tävlingar i alla sammanhang.

Jag sitter bakåtvänd i min soffa med blicken ut genom fönstret och benen uppdragna tätt intill min kropp. Jag ser på molnen, de rör sig fort denna förmiddag. Jag sväljer och försöker flytta mig mot sängen. Idag är min kropp tyngre än någonsin.

Igår efter jobbet stod träning på schemat, kände mig krasslig och hoppade det. Tog vara på det glada humöret istället och åkte till Örebro med Ehmma. Vi tog oss igenom Ikea och Marieberg och jag köpte mycket jag ångrar och mycket jag inte ångrar. På min icke ångrar lista står en ängel snökula som jag skakar gång på gång. Den är sååå fin. Köpte även en ljus-lykte-uggla som jag gillar skarpt.

På ångrar listan står ett antal ikeasaker rätt högt upp eftersom jag inte kunde ha det som planerat, besviken som bara den så får jag väl lämna tillbaka det eller göra något annat kul utav det.

Köpte även en hel del annat, som en fin blus, underkläder, paketpapper och massor på Ikea. Tanken var höstskor, hittade två jag veeerkligen ville ha. Men de var alldeles för dyra för att ta båda så ska fundera lite och sedan hoppas att jag lyckas bestämma mig.

 

Idag slutade jag tidigt, 12,50. Skönt med kort dag, så nu väntar jag på mamma som slutar om tio minuter, vi ska ta en fika och prata Ska bli skönt att lätta lite på hjärtat från sånt som jag knappt förstår själv.

 

Ikväll ska jag äntligen träna, ska ta det lugnt eftersom jag fortfarande är trött. Men det ska bli så skönt, och Rebecca gör mig sällskap. Ska testa ett nytt pass också så det ska bli kul.

 

 

Helgen svischade förbi trots att jag varit sjuk hela veckan, det känns verkligen när det är helg när man har ett jobb. I fredags mådde jag fortfarande förfäligt så jag låg nedbäddad, men mot kvällen åkte jag upp till mamma och åt smörgåstårta för att sedan åka hem igen och kolla på PLL.

 

Lördagen var klockan ställd och jag orkade knappt öppna ögonen, jag satte mig på en buss till Örebro och mötte upp Elin. Vi såg Monsters Inc university, som jag redan förväntat mig skulle vara fantastsk bra. Kommer garanterat se igen. När eftermiddags-bion var slut gick vi till Satin för en cider eller två. Våra munnar pladdra oavbrutet i cirka sex timmar innan vi bestämde oss för att åka hem.

Hemma hade min katt rymt från min pappa i tre timmar, hoppat från andra våningen och jag var orolig. (Mamma gener)

 

På söndagen vaknade jag upp och såg ett avsnitt PLL, åkte direkt till Ehmma där vi planerade massor. Jag packade ihop min väska, min katt och begav mig till Ehmma. Vi skulle bli sambos. Vi åt taco och snackade strunt, ibland behövs det också. Men av personliga skäl blev vi inte sambos längre än så.

 

 

 

Jag är sjuk. Jag hatar att vara sjuk, till en början tyckte jag det var mysigt men jag har tröttnat för längesedan. Har legat nerbäddad stora delar av veckan framför Pretty Little Liars. Har betat av en och en halv säsong. Vill inte veta hur många timmar det är. Men äntligen börjar jag gå mot rätt håll, jag känner mig enbart förskyld så febern har nog smitit iväg. Just nu sitter jag och kollar lite på datorn som jag inte orkat göra de senaste dagarna. Eller har väl varit så insatt i Pretty Little Liars att jag inte haft "tid" att titta. På måndag ska jag till jobbet, har väl sammanlagt under veckan jobbat tio timmar, och hade en kämpar-vecka så det känns segt. Behöver pengar!

Ja, för helgen i Göteborg kostade pengar, jag har en helg i Malmö som väntar. Har redan köpt tåg-biljett, och ikväll ska jag köpa en Håkan Hellström biljett, han kommer ju till Örebro i December så det tänker jag inte missa. Sitter även och överväger en Lars Winnerbäck biljett, han kommer till Örebro i oktober. Eller Melissa Horn som också kommer i December? Eller alla tre? Måste hålla i pengarna. Men det är så himla svårt när man har lön, älskar att göra saker som gör mig lycklig. Fina människor runt om i Sverige jag har råd att hälsa på och musik som finns i närheten av Karlskoga. Jag behöver något som håller mig vid liv.

Sitter även och tittar på Nelly, letar efter en svart vacker klänning. Ska nämnligen på begravning på fredag. Vill inte säga farväl. Men jag antar du har det bättre där uppe, finaste du. Kramar upp till himlen. ♡♡

Ett måste att se, klicka på länken.

Jag sitter med min randiga pyjamas, det är täta ränder med färgerna vit och grå. Jag tittar på mina tråkiga naglar och funderar på om jag ska måla dom. Mörk blå som nattens färg tänker jag. Kanske borde jag måla dom. Fokusera på någonting annat ett slag, låta tankarna vila på precision. Jag skakar av mig tanken och släcker alla lampor i min lägenhet, drar ner persiennerna så inga gatulampor eller stjärnor lyser igenom. Jag kastar ner mitt täcke på golvet med samma mönster som min pyjamas och lägger mig sedan på det. Låter tankarna snurra och försöker att inte att fånga upp någon utav dom. De skadar mig. De gör mig illa. 

Min fina svartvita katt lägger sig tätt intill mig och spinner, en trygghet känsla far genom min kropp och jag klappar henne försiktgt. Där ligger vi ett tag, möjligtvis en timme om inte mer. Tårar rinner ner för mina kinder. Jag saknar dig. Så jag reser mig upp och tänder en lampa i köket, så att du ska känna dig välkommen. Jag vill krama dig med öppna armar medan du redan lämnat oss, omedvetet och utan vilja. Men lämnat oss det har du gjort för länge sedan. Jag har bara inte velat erkänna det för mig själv. Jag lägger mig sedan på täcket igen och ser hoppfullt mot köket. Kanske dyker du upp. Ikväll vågar jag hoppas.

 

 

 

Vi vaknade upp på söndagen till regnet och pratade om minnesluckorna vi hade sedan kvällen vi försökte att pussla ihop tillsammans. När vi fått ihop det mesta pratade vi om framtidsplaner och mål i livet. Jag skulle skriva en roman och han skulle bli vuxen.

Vi åt ytterliggare en frukost, åtminstone tittade vi på den medan Christian åt eftersom vi båda inte mådde suveränt. Så vi pratade och jag hoppade in i duschen, vi åkte in till centralen och åt subway och kollade i en skivaffär innan vi satte oss på EH, vi drack gott och försökte prata i folkvimmlet. Tillslut var det dags att bege sig hem efter en fin helg med mycket glädje och jag sov hela tågresan hem.

 

 

 

Jag vaknade med en främmande man i dörröppningen, Christian. Han hade snubblat in under natten och jag hade inte märkt någonting. Det var honom vi bodde hos och han serverade en super frukost med allt man kan önska sig och Marcus klagade på soffan han sovit i. Vi pratade vid frukosten tills smöret smälte och jag sa att det var dags att åka till stan. Jag duschade snabbt och vi åkte in till stan. Vi hade båda med oss stora väskor och stod utanför ett hotell. Planen var utgång och ingen av oss ville ta spårvagnen hem inatt utan bara falla ihop i en hotell säng. Vi funderade länge och bestämde oss för att köpa alkohol på klubben istället, vi satsade på en storartad kväll. Så vi lämnade våra väskor på skolan där de blev inlåsta och adrenalinet kom som en stark våg. Marcus ögon blev större än glasögonen och vi räddade väskorna och oss själva. Så vi gick ner till stan där vi shoppade och Marcus bjöd på den godaste milkshaken någonsin. Jag var nöjd över inköpen och jag fick beröm för vad snygga kläder vi hittat.

När det blev dags för lunch letade vi upp Christian där vi åt pizza tunna som papper bakade i stenugn. Han följde med en sväng på stan och vi hade trevligt. Vi bestämde oss för att fika men vände i öppningen då vi insåg att vi fortfarande var mätta.

Så vi åkte hem till lägenheten där vi duschade och lyssnade på Håkan (såklart) och drack cider. Vi hade extremt roligt och jag har nog aldrig skrattat så mycket. Vi tog spårvagnen till stan och gick på Yaki Da.

På fredagen var jag extremt stressad på jobbet, jag hade hoppats på att få kompa hem men det ringde på på jobbet. Så jag sprang till bilen för att åka hem och boka en sista minuten. Jag fick tag på en biljett till Göteborg från Hallsberg. Ringde pappa och han körde mig gärna. Så det var bara och sätta sig i bilen och trycka gasen i botten.

Väl framme i Göteborg stod Marcus väntandes på centralen. Han hade bokat bord på ett thai ställe som hette Spice, egentligen gillar ingen av oss stark mat men han sa att det var gott. Jag sa att jag ville ha svag mat ändå brände maten i munnen och ända ner till magsäcken. Vi skulle betala och jag skämtade om en hemsk upplevelse i Gränna då mitt kort slutade fungera. Tydligen hörde någon från ovan det och Marcus fick betala. Jag hade hjärtat i halsgropen och testade mitt kort på en bankomat. Det hade inte avmagnitiserats så jag andades ut.

Vi gick till den dåliga gatan där inga gatlyktor lyste och vi smög in på en krog, han bjöd ytterligare en gång och vi tog någonting att dricka. Vi pratade, skrattade och lyssnade på Bob Dylan som spelades.

När vi kände oss klara sprang vi runt i staden och hamnade sedan på en spårvagn hem. Vi smög oss in i den tomma lägenheten, vi pumpade upp madrassen och pratade tills det blev natt och jag somnade mitt i en mening.

Med en cider i handen åkte vi in med spårvagn till Göteborg centrum, lyckan var maxad och skratten bubblade över gång på gång. Såklart hade vi en varsin hörlur du och jag, med Håkan spelandes. Fina fina Göteborg. Vi ramlade ut från spårvagnen och trotsade diverse trafikregler och ramlade uppför gatorna med regnet fallandes. Problemen var som bortblåsta, kanske var det din förtjänst eller så vara det Göteborg eller Håkans. Möjligvis blandningen. Allt var så fint innan det dog ut.

Vi dansade och rökte på den proppade balkongen inne på Yaki Da där jag utan någon tvekan var allra yngst. Det var fyra våningar av dans och glada människor och magikulor på varenda våning, som jag var tvungen att spå i varje gång jag snubblade förbi. Det var fina hundar på väggarna jag fotograderade med min mobilkamera och var tvungen att visa varenda gång jag såg.

"Se här, det är en sån fin hund. Kanske det är Nelly" sa jag.

Du skakade på huvudet och skrattade och jag fortsatte:
"Eller kanske inte, vad skulle Nelly göra på Yaki Da, hon bor väll inte här?"

Lyckan var skär och det bultade i bröstet så det lyste rött. Du sa det var på ångest och jag skakade på huvudet innan vi dansade vidare.

Vi tog taxi och förflyttade oss till den dåliga gatan där jag ramlade och skrattade, och kanske grät jag. Vi hamna på en klubb och plötsligt vaknade jag upp efter att ha somnat på en toalett. Det kanske var dessa absint som liknade munskölj som börjat spöka. Du sa det var dags att åka hem. Vi letade upp en taxi och jag svor för vi inte tog in på hotell tidigare. Jag längtade efter frukost.

Dagen därpå vaknade vi med ankor på händerna vi inte kan minnas hur de hamnat där och försökte pussla ihop kvällen i regnet som smattrade medan vi lyssnade på Ella Fitzgerald.